Jag har en period känt mig ganska initiativlös. Jag har gått lite med känslan av meningslöshet runt det jag gör och vad jag egentligen håller på med. Jag har frågat mig om meningen med att engagera sig. Och jag har levt med en viss hopplöshet. Ofta har den första tanke som dykt upp hos mig då varit: Varför ska jag göra det här? Känslorna har skrämt mig en del eftersom jag inte är van vid att vara initiativlös. Och jag har tänkt: Hjälp – tänk om det är så här det kommer att vara i fortsättningen??? Jag funderade en del på varför jag kände mig sådan; var känslan kom ifrån.

I början av denna veckan kände jag att jag inte orkade engagera mig i något alls och i tisdags tog jag en ledig dag. Solen strålade (input 1) och jag packade fika och cyklade till hästhagen. Där satt jag först med mitt kaffe i solen och lät den värma min hjärna och hud (input 2). Denver stod vid sidan om och sov och jag kände att ingenting annat spelade någon roll i det ögonblicket (input 3). Jag la mej ner en stund och somnade till. Jag vaknade och tog en promenad med Denver (input 4). Jag åkte hem å fixade lite lunch och lyckades läsa en stund i en bok (input 5) innan jag somnade en stund till. Sen var det dags att åka å öva med kören (input 6). När jag kom hem hade jag fått ett mail jag blev mycket glad och lite överraskad av (input 7). När jag gick och lade mig den kvällen var min känsla på väg att förändras.

På onsdagen hade jag ett bra samtal under en trevlig lunch med en god vän (input 8). Samtalet satte igång nya tankar. På kvällen var det körrep igen (input 9) och sedan följde ett långt samtal med en annan vän (input 10). Idag har jag varit på ett inspirerande seminarium och sedan i hästhagen igen (input multum).

Jag förstod att energilösheten och initiativbristen handlar om input och att det egentligen är simpel matematik. Intäkterna måste vara högre än kostnaderna om man ska gå med vinst!!!

Jag hade helt enkelt inte haft tillräckligt med mentala intäkter på ett tag. Jag hade inte lyckats inkassera de fakturor jag låg ute med och skuldkontot var på tok för högt. Jag hade inte haft tillräckligt mycket relationsfördjupande i resultaträkningen och jag hade inte lyckats ta tillvara de intäktsmöjligheter som ändå fanns, utan jag hade bara fortsatt betala ut från mig själv och hamnat i en likviditetskris…

Kostnader kan vara stress, uttråkning, lågt socialt utbyte, förvirring, ensamhet, grubbleri, rädsla och massor av andra saker. De tröttar dig, suger ut din hjärna och gör dig inkapabel att göra det du verkligen vill, det du egentligen tycker om och det du mår bra av. De hindrar dig från att leva fullt ut.

Det jag tar med mig från denna omgången är att tider av lägre energi och motivation är naturligt och en del av livet. Och jag kommer att hamna där igen emellanåt. Men nästa gång blir jag inte lika skrämd utan accepterar helt enkelt läget och litar på att jag har redskapen att skaffa mig tillräckligt med input för att likviditetssvackan endast ska bli tillfällig. Och klarar jag det inte på egen hand så vet jag att hjälp finns runt om mig, bara jag frågar efter den.