Igår berättade en vän för mej om när han nyligen blivit matförgiftad å legat uttorkad med 42 graders feber på sin semesterresa. Jag frågade: Var du inte rädd? En annan vän som oxå varit på resa hade klättrat i berg som var lite brantare än han trott och insett att säkerhetsutrustningen inte var att lita på. Var du inte rädd? frågade jag.

Jag funderar allt som oftast på mina egna rädslor och hur de automatiserat vill styra mina beslut. Och ändå är de inte oftast inte i närheten av livshotande. Jag försöker komma ihåg att i alla beslutsfattanden fråga mej vad jag grundar mitt beslut på; om det grundar sig på rädsla eller lust. Om jag upptäcker att rädslan försöker styra så måste jag utmana den. Jag kanske inte alltid klarar det fullt ut men i alla fall till viss del och på så sätt i alla fall få in en del lust i beslutet. Jag försöker också fråga mig vad det värsta som kan hända är. I de flesta fall handlar konsekvenserna inte om liv eller död.

 

Utmaningar ser olika ut för olika människor. Vissa utmaningar kräver mod och andra kräver handling. Ibland både och. Att våga kan vara jobbigt men ger en skön känsla efteråt. När jag lämnade mina två vänner den dagen så tog jag ett beslut grundat på lust. Jag var modig. I min värld. Å känslan var skön!