Sitter på tåget till slut och reflekterar över det där med information. Tåget från Karlshamn var ersatt av buss och det biljettförsäljande ombudet visste inget om huruvida det skulle komma någon buss och inte heller när det i så fall skulle ske. Och hade tydligen heller inga kanaler för att ta reda på det.

Bussen kom och tog oss till Kristianstad där anslutande tåg inte hade väntat in. Nu blir en ansenlig del av de redan småirriterade resenärerna öppet ilskna och går till hårt angrepp på både sj, busschaufförer och andra relaterade verksamheter.

Självklart ställer sådana här saker till det för folk som ska vidare med andra tåg eller flyg eller är på väg till viktiga möten. Men jag funderar ändå på en sak: i just detta läget så tjänar det liksom inget annat syfte än att höja blodtrycket, att uppröras för hårt. Eller är det kanske så att den där ilskan faktiskt medverkar till att man utför någon aktiv, passande handling? Och att den kanske då är till nytta? Eller är det till större nytta att gilla läget och passa på att använda den oväntade pausen till något?
Mitt val är givet!

Sen funderar jag också lite på hur det kommer sig att våra reseleverantörer fortfarande inte tycks ta kunders behov av information och kontroll på allvar? De tycks hela tiden hantera frågor med ett: Jag vet inte och jag har ingen lust att försöka ta reda på det heller! Men det är en annan spaning.