Jag har genom stora delar av i alla fall mitt vuxna liv sagt ja till saker. Om jag har fått ett jobbmässigt erbjudande har reflexen varit att tacka ja, om en vän frågat om jag ville följa med på en fest har jag svarat ja i första läget, om jag blivit utbjuden av en kille så har ett ja dykt upp först.

Jag har haft väldigt mycken nytta av det förhållningssättet. Det har gett mig tillfälle att vara med om mycket och möjligheter att prova nya saker.

Nu är jag i ett läge i livet där det är dags att inte ha jaet som regel utan där jag behöver få svara Ge mej lite tid för jag vill se om jag tror att detta stämmer med mina behov och min värderade riktning i livet. Det betyder inte att jag kommer att svara nej, utan att jag vill ge mig själv tid att välja det som stämmer med min känsla av vad jag just nu behöver för att må bra!

Jag är medveten om att denna för mig ovana strategi, kan medföra att jag missar tåg, att personer försvinner ut ur mitt liv eller att vilsenheten för ett tag ökar. Men jag måste lita på att nya tåg kommer, att de människor jag betyder något för finns kvar och att kompassen visar vägen när den behövs.

Det kanske också handlar om att säga ja men med ett nej inblandat, det vill säga att faktiskt se till att ja-na blir som jag vill ha dem och inte kravlösa. Och så kan man också säga nej men med ett ja som bihang. Vilket kan betyda att det inte funkar just nu men det betyder inte att det alltid kommer att vara så.