Jag tror att jag alltid varit skeptisk. Nästan aldrig rakt av köpt det jag hört eller läst utan att ifrågasätta i alla fall lite. Rebellen i mej vill alltid ha ett ord med i laget.

Här om dagen lyssnade jag på P3 Morgonpasset där Viralgranskaren pratade om hur mycket osanningar som sprids på nätet. Hos Viralgranskaren kan man hitta massor av fakta runt myter som figurerar t ex i sociala medier.
Känslan är att irrlärorna (paradoxalt nog när all information finns så lättillgänglig) ökar explotionsartat. Det medför för mig att jag går allt mer mot att inte tro på något. Och det är en fara. För om jag misstror hela min omgivning, hur går det då med tilliten? Och hur ska ett samhälle fungera utan tillit?

Det skrämmer mig med människor som helt okritiskt köper det de hör och läser. Det är tråkigt men kanske inte hela världen när det gäller folks egna föreställningar om t ex vilken kost eller vilka läkemedel hen ska och inte ska äta. Det kan jag ha överseende med trots att spridningen av sådant också bidrar till att lura andra människor. Jag upptäcker förstås också att jag själv går på myter emellanåt. Utan att vara min ifrågasättande vana trogen. Så jag är på inga sätt felfri.

Men det finns människor och sammanhang med en egen agenda som överlagt och medvetet sprider lögner, t ex om andra människors kultur eller religion. Och det är nu det blir riktigt otäckt. Tyvärr är sanningen att jag oftast inte orkar bemöta skiten. Trots att det kryper närmre och till och med delar av den nära familjen okritiskt tror på å sprider lögnerna, så orkar jag inte riktigt. Jag klickar istället bort dem ur mitt flöde å tänker: jag ska gå ur Facebook. Jag ska gå ur internet.

Men hur gör man med människor det inte går att prata med? Hur ska jag hantera dem som säger: Det är bara myndigheterna eller regimen som vill lura oss? De som säger: Jaja, de där forskarna är ju köpta, sånt kan man inte lita på? Hur ska jag orka vara påläst och ta debatten när dessa människor ändå inte vill ta debatten? De som inte är intresserad av fakta? Som bara är intresserade av sina egna sanningar? Sanningar som stämmer med den mening de redan har? De som bara tror på det de vill tro på?
Det är väl dessa personer som utgör vårt stora demokratiska problem? Jag vill bara sticka huvudet i sanden, blunda och hoppas att alla de som orkar säga emot kommer att orka ett tag till. Och att allt bara löser sig. Helst av sig själv. Jag ska bli en grinig (eller ännu grinigare) eremit. Än mer cynisk.

Men några tankar iaf. Nästa gång du läser nåt på Facebook: Tänk till några sekunder innan du sprider vidare. Är de här verkligen sant? Eller är det bara så att det råkar stämma med vad du helst skulle vilja tro på?

Vad är Viralgranskarens lösning då?

• Googla själv, mycket är lätt att genomskåda. Var skeptisk.
• Kolla vem som är avsändare. Är det en åsiktstext t ex Lasses blogg? Ingen har hört talas om den och den har ingen spridning? Denne person har inte något att förlora i att sprida lögner eller myter, så den texten är att jämföra med klottret på en toadörr. Var skeptisk. Eller är det en sajt som är känd för sin egna agenda eller att innehållet är satirisk? Var skeptisk.
• Läs hela artikeln innan du delar. Och lär redan barnen att tänka lite mer journalistiskt så de lär sig källkritik redan i unga år.
• Bara för att det står på internet (eller på en toadörr) betyder det inte att det är sant!

Å du – Facebook och andra sociala medier är skyltfönster. De inlägg och delningar du gör blir för många människor den enda kontakt de får med dej. Och det är på det de ser där som de grundar sin uppfattning om vem du är och vad du tycker. Fundera på vad du vill förmedla om vilken människosyn och världsbild du har. Vill du t ex verkligen framstå som hatisk? Utöver det är det dessutom så att hets mot folkgrupp, anstiftan till brott, förtal och hot strider mot lagen och är åtalbart. Även om du vill kalla det yttrandefrihet så tillåter det inte att du bryter mot andra lagar.