26 juni, 2012
Knuff – affärsutveckling för kvinnor inom kulturella näringar har blivit beviljat även i Skåne och kommer att starta till hösten. Projektet har under våren redan drivits i Blekinge och Kronoberg och nu blir det alltså även en omgång i Skåne. Håll utkik för mer info efter sommaren!
8 juni, 2012
Ibland kör man fast i sin egna känsla. Det kan handla om besvikelse över händelser eller människor, ledsnad över andras beteenden eller att man helt enkelt inte får ihop sammanhangen. Då är det lätt att låta sig styras av sin rädsla och plötsligt blir man ett offer. Som någon utan makt att påverka. Inget kan vara mera fel!
Jag har alltid ett val. Ett val att göra i hur jag ska känna, men framför allt i vad jag ska göra, d v s vilken känsla jag ska agera på. Offerrollen är helt självpåtagen. Och då måste jag fråga mig om det är så jag vill ha det. Om inte måste jag ta ansvar för att förändra. För om det är jag som far illa av något, så är det mitt ansvar att försöka förändra det jag mår dåligt av.
Att våga älska förbehållslöst är mod på riktigt. Kärlek är helt underbart och fantastiskt men den kräver ibland också sin motsats i form av ledsnad, besvikelser och sorg. Kärleken känns, skriver Micke på sin blogg.
Man får vara ledsen och man får känna sig besviken. Men att vara ett offer hjälper ingen. Efter att den känslan fått råda en stund, är det dags att vända den till handlingskraft och jäklar anamma. Då lever livet igen och jag återtar makten över mitt liv.
Jag brukar fråga mig om det är rädsla eller lust som styr min känsla, mitt beteende och mina beslut. Det är vid första anblicken inte alltid helt lätt att veta. Men tillåter jag mig bara att lyssna på mitt hjärta så inser jag snart. Och först då har jag makten att förändra. För vem vill vara styrd av sina rädslor?
28 maj, 2012
I torsdags samlades deltagarna i Knuff för första heldagsworkshopen. På programmet stod förstås presentationer, lära känna varandra-övningar och genomgång av strukturer och ramar. Men därefter startade arbetet med de egna affärsidéerna med hjälp av Jonas Michanek från Idélaboratoriet. Deltagarna fick i smågrupper t ex jobba med frågan: Hur ska denna person ta del av teater, utifrån olika målgruppsperspektiv. De fick också arbeta med metoden slumpordskedja för att utveckla tankarna runt vad ett institut för folkmusik skulle kunna sälja. Dagen avslutades med lite teoretisk information om vad som är viktigt för att arbeta kreativt.
Knuff är ett affärsutvecklingsprojekt riktat till kvinnor inom kulturella näringar i Blekinge och Kronoberg. Projektet har 13 deltagare och syftet är att hjälpa dem att öka sin omsättning genom att öka efterfrågan och försäljning. Deltagare är kvinnor som driver eller vill starta företag inom musik, teater, illustration, skrivande, konst eller slöjd. Torsdagens workshop var den första av totalt fem. Deltagare får också ca 15 timmars individuell rådgivning/coaching. Tanken är att deltagarna ska utöka sin verksamhet genom att hitta nya säljkanaler eller sammanhang för sina produkter eller tjänster, nya kunder eller öka försäljningen till befintliga kunder.
Projektet drivs av Camilla Bengtsson AB och stöttas av programmet Främja Kvinnors Företagande, Region Blekinge, Regionförbundet Södra Småland, Leader Linné samt Almi Kronoberg och genomförs i samverkan med ett flertal regionala verksamheter.
11 maj, 2012
Man skryter inte om att man känner sig ensam. Det är snarare något man håller lite tyst om, för det är lite jobbigt att prata om. Och på något sätt så känner man kanske att man har sig själv att skylla; att man är för osocial, för tråkig, för kass. Så varför skulle någon vilja vara med en? Och man vill ju inte bli betraktad som någon gnällig typ, så hellre förblir man tyst och agerar som den starka och käcka person man betraktas som.
De bra dagarna är man å andra sidan bäst, snyggast och smartast i världen. Då finns det inga negativa kommentarer i världen som biter på en. Inget kan slå ned ens goda humör och man väntar bara på att alla ska kasta sig över en; man är ju så himla kul och intressant att vara med.
Även den som är stark och självständig är ibland också svag och behöver bekräftelse. Att jag ibland är bäst i världen och ler åt alla jag möter, innebär inte att jag inte också gråter hejdlöst och känner mig ensammast i världen. Att våga vara sårbar är mod. Och det är väl just det det handlar om? När du uttalar att du just nu har det lite svårt så finns ju det ju människor runtomkring som bryr sig och som står beredda att hjälpa dig.
Att pendla mer eller mindre mellan olika känslolägen är nog en del av livet och av att vara människa. Men det som skiljer oss åt i sammanhanget är kanske förmågan att hantera lägena? För vi har ju faktiskt ett val! Känslan av att känna sig ensam är när den infinner sig verklig. Likväl känslan av att vara på topp. Men känslan kan påverkas och styras genom vad du tänker och vad du gör. Och du kan bryta destruktiva tanke- och känslomönster!
Den stora frågan är: Vill du?
5 maj, 2012
Förra veckan arbetade jag en halv dag med Jesper. Han är den första att cykla genom Europa på enhjuling. Fattar ni? Nä trodde väl det. Han ska alltså balansera på ett hjul i ca 6500 km… Det är allt rätt bra långt. Och han är först i världen att göra detta! Hur i helsike hittar man motivation till ett sånt projekt? Nåja. Vi kikade iaf på mål, syften, finansieringsmöjligheter och en del annat.
Jag hade förra veckan också sista träffen med Maja, Lisa och Maria. De ska starta kulturcafé i Stockholm och jag har coachat, rådgivit och bollplankat dem under hela våren. Jag fick ett betyg som jag blev oerhört glad över. De sa:
– Hur galna idéer vi än kommit med så har du sagt: ”Javisst, jobba vidare med det där!” och det har fått oss att inte tappa sugen.
Jag vet vad min inställning till såväl Jesper som Maja, Lisa och Maria beror på. Min inställning att i första läget vara positiv och inte se faror och hot i deras idéer: De brinner för sin sak! De visar tydligt att de är beredda att strida för sina idéer! Och de förstår att det är de som måste göra grovjobbet om det ska bli något av det hela. Jesper förstår att han genom att arbeta stenhårt med att hitta finansiering till sin resa, också får andra att hjälpa honom. Tjejerna förstår att de har tonvis med vänner som gärna hjälper dem i utvecklandet av kulturcafét. De förstår att ensam inte är stark, men förstår också att för att få hjälp behöver man ta täten och måla upp sin vision. Och man behöver framför allt be om den hjälp man behöver!
De vet också att för att en idé ska bli framgångsrik så behöver den utsättas för storm, drivis och hagel i form av kritiska frågor och mothugg. Men eftersom de rotat sig väl och fått gott om gödning och jordmån i fröstadiet, så är de väl rustade och ser kritiken som ytterligare hjälp att bli stora och ståtliga!
Vill du också hjälpa Jesper med kontakter som kan hjälpa till att finansiera hans unika resa?
Vill du också vara testperson i Maja, Lisa och Marias arbete med att komma på bästa namnet för sitt kulturcafé?
26 april, 2012
Jag har en period känt mig ganska initiativlös. Jag har gått lite med känslan av meningslöshet runt det jag gör och vad jag egentligen håller på med. Jag har frågat mig om meningen med att engagera sig. Och jag har levt med en viss hopplöshet. Ofta har den första tanke som dykt upp hos mig då varit: Varför ska jag göra det här? Känslorna har skrämt mig en del eftersom jag inte är van vid att vara initiativlös. Och jag har tänkt: Hjälp – tänk om det är så här det kommer att vara i fortsättningen??? Jag funderade en del på varför jag kände mig sådan; var känslan kom ifrån.
I början av denna veckan kände jag att jag inte orkade engagera mig i något alls och i tisdags tog jag en ledig dag. Solen strålade (input 1) och jag packade fika och cyklade till hästhagen. Där satt jag först med mitt kaffe i solen och lät den värma min hjärna och hud (input 2). Denver stod vid sidan om och sov och jag kände att ingenting annat spelade någon roll i det ögonblicket (input 3). Jag la mej ner en stund och somnade till. Jag vaknade och tog en promenad med Denver (input 4). Jag åkte hem å fixade lite lunch och lyckades läsa en stund i en bok (input 5) innan jag somnade en stund till. Sen var det dags att åka å öva med kören (input 6). När jag kom hem hade jag fått ett mail jag blev mycket glad och lite överraskad av (input 7). När jag gick och lade mig den kvällen var min känsla på väg att förändras.
På onsdagen hade jag ett bra samtal under en trevlig lunch med en god vän (input 8). Samtalet satte igång nya tankar. På kvällen var det körrep igen (input 9) och sedan följde ett långt samtal med en annan vän (input 10). Idag har jag varit på ett inspirerande seminarium och sedan i hästhagen igen (input multum).
Jag förstod att energilösheten och initiativbristen handlar om input och att det egentligen är simpel matematik. Intäkterna måste vara högre än kostnaderna om man ska gå med vinst!!!
Jag hade helt enkelt inte haft tillräckligt med mentala intäkter på ett tag. Jag hade inte lyckats inkassera de fakturor jag låg ute med och skuldkontot var på tok för högt. Jag hade inte haft tillräckligt mycket relationsfördjupande i resultaträkningen och jag hade inte lyckats ta tillvara de intäktsmöjligheter som ändå fanns, utan jag hade bara fortsatt betala ut från mig själv och hamnat i en likviditetskris…
Kostnader kan vara stress, uttråkning, lågt socialt utbyte, förvirring, ensamhet, grubbleri, rädsla och massor av andra saker. De tröttar dig, suger ut din hjärna och gör dig inkapabel att göra det du verkligen vill, det du egentligen tycker om och det du mår bra av. De hindrar dig från att leva fullt ut.
Det jag tar med mig från denna omgången är att tider av lägre energi och motivation är naturligt och en del av livet. Och jag kommer att hamna där igen emellanåt. Men nästa gång blir jag inte lika skrämd utan accepterar helt enkelt läget och litar på att jag har redskapen att skaffa mig tillräckligt med input för att likviditetssvackan endast ska bli tillfällig. Och klarar jag det inte på egen hand så vet jag att hjälp finns runt om mig, bara jag frågar efter den.
24 april, 2012
Det görs just nu mycket reklam för de så kallade Tjejmässorna i Blekinge. Det är nätverket Företagsamma Kvinnor som ligger bakom evenemangen och det kommer att vara en mässa i varje kommun, om jag förstått det hela rätt. Att de kallas tjejmässor verkar handla om att det är kvinnor som är företagare som ställer ut på mässorna. Jag antar att det inte är tjejer som ställs ut. Det är ju annars så man brukar namnge mässor: båtmässa om man visar båtar, husvagnsmässa om man visar husvagnar osv…
Det jag inte förstår är vem mässorna riktar sig till? Vem är målgruppen? Eller menar man att man ska locka folk bara för att utställarna är kvinnor? Oberoende av vad de har för verksamhet och vad de ställer ut? (Undrar när det blir en killmässa?)
Nu verkar det ju som att mässorna trots allt har ett tema. För vad jag kan se så handlar de i stort sett om mode och skönhet. Det är utställare inom att gå ner i vikt, smycken, massage, spa, hudvård, kost, smink, hår. Då är min fråga: varför heter inte mässorna Modemässa eller Skönhetsmässa istället? Eller möjligen Hälsomässa? Ska man tolka det så att det är endast inom dessa områden som kvinnor i Blekinge driver företag? Vilket jag utan att ha statistik på, inte skulle vilja sätta någon slant på. Eller är det så jäkla enkelriktat inom de företag som drivs av kvinnor? Eller kan det möjligen vara så att de kvinnor som driver andra typer av verksamhet, inte kände sig så hemma i just detta sammanhanget?
Jag är kvinna och jag driver ett företag. När frågan om att medverka dök upp så kände jag inte alls att jag passade in. Jag känner inte alls att jag i ett marknadssammanhang vill bli definierad som kvinnlig företagare utan som en företagare som arbetar med konsultverksamhet. På samma sätt som jag inte vill spela i ett tjejband utan i ett rockband, ett punkband eller ett dansband. På samma sätt som att jag inte vill bli definierad som damfotbollsspelare utan som fotbollsspelare.
Bidrar sån här användning av språket till vår syn på status och vad som anses normalt? Är det inte dags att sluta sätta helt ovidkommande könsepitet på saker? Vad tycker du?
19 april, 2012
Under våren genomför programmet Ungas Innovationskraft innovationsturnén Idétåget, där de besöker olika städer mellan Malmö och Luleå. I samband med detta inbjuds också till tävlingen Ungas Idétävling.
I Ungas Idétävling kan den tävla som är mellan 18 och 30 år och bidrar med en lösning på ett litet eller stort problem. Lösningen ska göra världen bättre, underlätta livet eller förenkla vardagen! Tävlingen är öppen till den 13 maj.
På måndag kl 14-19 finns tåget i Malmö och på tisdag är det i Kalmar. I de olika vagnarna finns olika aktörer som hjälper dig med inspiration, rådgivning, kunskap, kontakter m.m. Läs mer om vagnarna!
29 mars, 2012
Knut Vareide arbetar på det norska forskningsinstitutet Telemarksforsking som specialiserar sig på bland annat på kulturforskning och regional utveckling. Tidigare i år publicerade de rapporten ”Skaper kultur attraktive steder?” som Vareide skrivit tillsammans med Lars Ueland Kobro.
Deras viktigaste slutsats är att kommuner med mycket kultur inte har en högre nettoinflyttning än kommuner med lite kultur. Exempelvis, om vi har två kommuner A och B som är lika med hänsyn till storlek, arbetsmarknadsutveckling och centralitet, där kommun A har ett väsentligt större kulturutbud och fler kulturaktiviteter än kommun B, så är nettoinflyttningen i kommun A inte högre än i kommun B.
Det finns däremot många, många goda argument för att fortsätta satsa på kultur. Kanske bör kulturens egenvärde komma mer i fokus, avslutar Knut.
Läs mer på Kulturekonomi.se
22 mars, 2012
Sitter på tåget till slut och reflekterar över det där med information. Tåget från Karlshamn var ersatt av buss och det biljettförsäljande ombudet visste inget om huruvida det skulle komma någon buss och inte heller när det i så fall skulle ske. Och hade tydligen heller inga kanaler för att ta reda på det.
Bussen kom och tog oss till Kristianstad där anslutande tåg inte hade väntat in. Nu blir en ansenlig del av de redan småirriterade resenärerna öppet ilskna och går till hårt angrepp på både sj, busschaufförer och andra relaterade verksamheter.
Självklart ställer sådana här saker till det för folk som ska vidare med andra tåg eller flyg eller är på väg till viktiga möten. Men jag funderar ändå på en sak: i just detta läget så tjänar det liksom inget annat syfte än att höja blodtrycket, att uppröras för hårt. Eller är det kanske så att den där ilskan faktiskt medverkar till att man utför någon aktiv, passande handling? Och att den kanske då är till nytta? Eller är det till större nytta att gilla läget och passa på att använda den oväntade pausen till något?
Mitt val är givet!
Sen funderar jag också lite på hur det kommer sig att våra reseleverantörer fortfarande inte tycks ta kunders behov av information och kontroll på allvar? De tycks hela tiden hantera frågor med ett: Jag vet inte och jag har ingen lust att försöka ta reda på det heller! Men det är en annan spaning.